Igår var det 12:e april, elva år sedan jag vaknade upp ur narkosen och var halvsidesförlamad och hade svårt med talet.
Elva år sedan. Fortfarande svårt att greppa. Känns som ännu längre sedan och alldeles nyss på samma gång, precis som alla smärtor jag genomlidit. Jag återupplever en del under mina föredrag men är övertygad om att det är den bästa bearbetningen.
Det gick att vända blad, även om jag till viss del fortfarande kämpar med att få över hela sidan. Det är väl det som är livet antar jag. Att kämpa och komma igen, att glädjas och att sörja, att drabbas igen och kämpa vidare, ha det lätt och vara tacksam, bli besviken och tyngas ned.
Och i slutändan förhoppningsvis ha upplevt fler härliga än outhärdliga dagar.
Som många säkert sett på Andra Sidan Facebook så såg den senaste MRT-kontrollen helt oförändrad ut, och på läkarbesöket idag bestämdes att vänta 12 månader till nästa undersökning. Ett gott beslut. Ska försöka fortsätta ta MRT-kontroller och läkarbesök på våren, eftersom det känns skönt att kunna ha sommarlov sedan.
Ett sommarlov fritt från hjärnspöken.