Varje år skickar jag ut ett rim till de som finns nära, och samtidigt lägger jag upp tidigare års rim här. Den här gången följer även en julig visa jag skrivit. Mycket nöje!
Att årligt såhär
sätta sig och dikta,
tänker jag på ofta,
måste va’ ungefär
som att sitta och sticka
en varm och gosig kofta.
Man lägger en maska,
kan sitta i timmar.
Som när jag vaska
fraser jag rimmar.
Aviga och räta,
orden rimmas rätt,
maskorna ska täta,
och texten flyta lätt.
Garnet melerat
precis som livet självt
skapar och kreerar,
fast en och annan stjälpt.
Maskor slås om,
och byter plats,
men äkta vänner består.
Det blir ju som
så klokt har sagts,
som det blir och det går som det går.
Denna jul omsluts rimmen av toner,
ger i dubbel mening harmoni.
Ett barn är fött bland gamla traditioner,
kanske blir det en årlig melodi?
Rösten förresten min tjej bjudit på,
lönen för mödan är det som vi två,
skapar tillsammans – musik är vårt barn.
Så har just vi valt att sticka vårt garn.
En god jul med hopp om MYCKET kärlek till oss alla!