Tänk att det är jul igen. Jag tycker det har varit svårt att få den där äkta julkänslan när vädret länge antytt höst, men en sak har hjälpt mycket i år. En företeelse jag aldrig trott skulle bli så bra som 1985, då ”Trolltider” reprissändes.
Ja, jag pratar om julkalendern. ”Selmas saga” har verkligen levt upp till förväntningarna och långt därutöver, och det märks att SVT spände musklerna rejält efter förra årets ramaskriande fiasko. ”Tusen år till julafton” var visserligen ett intressant historieprogram, men känslan av att sitta i skolbänken är inte den barn vill ha på decembermorgnarna, mig själv inkluderad. Det var som att få en chokladkalender, med den där spritfyllda körsbärspralinen á la Aladdin bakom varenda lucka.
Okej, det här är vad jag tycker, för tydligen ska tittarsiffrorna ha varit rekordhöga förra året. Fast det behöver ju inte betyda att de som tittat gillat vad de sett.
Hursomhelst är en av de bästa delarna med julen, att få tillfällen att rimma och skriva verser. Nästa år kommer jag tydligare basunera ut hur gärna jag hjälper till med detta, för att skriva rim och verser är bland det roligaste som finns.
Jag fortsätter min tradition att varje julaftonsmorgon skicka jul-SMS till mina vänner, och jag kommer även hålla mitt blogglöfte från föregående år. Så, här kommer 2015 års dikt:
Vaknar denna torsdag,
med värme i min kropp,
lillasysters, lillebrors dag,
alla känner sig på topp.
Ingenting oss hindra,
varken nu eller se’n,
stjärnorna de tindra,
för oss, min gode vän.
Tomteblossen glöder,
det säger bara ”plopp”,
när jung(?)fru Maria föder,
det blev visst en med snopp.
Julematen göder,
äter mer när det tar stopp,
mer än jag behöver
fylla ut min i-landskropp.
Mörka moln dock skymmer
denna ljuva julefrid,
trots väl våra hjärtan rymmer
lika mycket som all tid?
Visa rädsla eller kärlek,
det valet har vi alla,
bort med allsköns smälek,
låt frihetsropen skalla!
Aldrig tidigare har väl
så många ”brytt sig om”,
ändå säger de hellre ”far väl”
än vågar ta hand om,
den som har det svårt,
knappt äger ett dugg.
Livet, det är hårt,
i en engångspappersmugg.
Julen står för skär gemenskap,
otvingad generositet,
så, mitt kära dam- och herrskap,
låt mig mana till vad jag vet:
aldrig kommer du förlora
på att ge ett leende,
låt hjärtana vara lika stora
som vårt konsumtionsbeteende.
Hur bra vi faktiskt har det,
denna högtid är hög tid att se,
hur illa många far, det,
är lika viktigt det.
Att strålbehandlas i ett i-land
är bra mycket lättare,
än att komma från ett u-land,
och behandlas som en kättare.
En hyllning till julen och till livet,
en maning till oss alla att dagen fånga,
inte ta någonting för givet,
inte fastna i det förgångna.
Julefrid och julefröjd
är med oss här idag,
Sveas brygga starkt förtöjd,
om vi spelar i samma lag.
Laget är starkt,
starkare än ensam,
livsträdets bark,
ytligt skal på en stam.
Vännerna stötta,
främling kan bli dig när,
att bli väl bemötta
är allt alla begär.
Jag lever själv som svenne,
halvfinsk poikka som jag är,
blott önskningarna tvenne,
och dessa kommer här;
Jag önskar er god jul,
och jag önskar gott nytt år,
en afton utan strul,
av allt du önskar, något får.
Denna julmorgonsaga är all,
men säkert långtifrån över,
förhoppningen är att den fortsätta skall,
tusentals dagar framöver.
Varma vinterhälsningar från Anders