Längesedan jag skrev något nu, men det var så mycket tråkigheter och sorg ett tag, att jag inte hade energi ens till en månadsblogg. Nu är jag på banan igen med förnyad skrivlust, och ett mer ypperligt tillfälle än såhär på julen finns väl knappast för att ta upp detta återigen.
Något som jag gjort till en tradition sedan jag började med det år 2002 är att varje julaftonsmorgon skicka ut ett julrim, eller snarare en juldikt, till mina vänner. Det är intressant att gå tillbaka och analysera alla juldikter som jag skrivit, och jag har numera alla nedskrivna sedan år 2005. Det är lika intressant att se hur de har förändrats över tid. Från att ha handlat om triviala saker och varit av mer banal karaktär har de gått till att innefatta en djup ödmjukhet inför livet samt en enorm tacksamhet över och kärlek till min familj och mina vänner.
Jag tänker börja lägga upp dessa här från och med nu. Först ut är 2014 års dikt som är lika aktuell idag, på gott och ont.
Ett barn är fött på denna jord,
men jag vill inte något annat ha,
än julematen på vårt bord,
och att så många som möjligt ska ha det bra.
Den bästa och den värsta dagen,
bästa för en, värsta för annan.
där somligas största rädsla är smärta i magen,
medan jag själv bara vill ta mig för pannan,
när jag ser hur det vaskas guld och köps svindyra pjuck,
medan andra inte ens lyckas fylla sin mugg,
när många går förbi med en överlägsen suck,
utan att verka bry sig ett endaste dugg.
Ett viktigt budskap året om,
särskilt viktigt denna dag.
Vissa måste tänka om,
och våga följa sitt äkta jag.
Jag tjatar om jaget, för jaget är allt,
men ändå blir man starkare som flera.
Ensamvargen jagar fortsatt sitt kall,
men lyckas blott sin egen svans attackera.
Du kan vara hur sjuk du vill,
bara du har hälsan i behåll,
men tiden den står aldrig still,
att inte våga klingar moll.
Det är okej att dö idag,
om man har levat alla andra,
om man i lyckan tagit tag,
när man denna jorden vandra.
Många jular till, som i snövit skrud,
säger att vissa av oss fick ännu ett år.
Andra gavs istället ett sorgebud;
för alla dessa fäller jag idag en tår.
Men även när ett liv abrupt tar slut,
så fortsätter likväl många andra,
och så kommer det nog alltid se ut,
så länge vi tätt intill döden vandra.
Det var okej att dö igår,
men den överlevde jag.
Cancern har satt sina spår,
men jag är stark och den är svag.
Jag lyckas ännu tumören lura,
för senaste MRT:n var positiv,
nyss hemkommen från Fuerteventura,
ska pepparkakan fira sitt kära liv.
Jag har ett enormt sug efter mera liv,
och en aptit som heter duga.
Jag strösslar med nyttiga perspektiv,
medan jag varje droppe av det suga.
Du kan vara hur sjuk du vill,
så länge hälsan finns runtom,
men det gäller att inte sitta still,
och vänta på den som aldrig kom.
Hoppas dock tomten till slut kommer in –
alltså inte det att bli far till alla kids –
utan för att förjula aftonen din,
så att sprida kärlek du ids.
God jul till er alla som följer mig, och som i och med det bidrar till kampen!
Hej Anders!
Så fint skrivit av dej det kom en tår i ögat när jag läst denna blogg .
Sänder dej en kram
Mia Björk